Detta är en artikel skriven av Robert Karjel där han vill ge TalarPoolens läsare en djupare känsla kring vad han föreläser om och om sina tankar om tiden vi nu lever i
På bara några år har världen som vi kände den i grunden förändrats, där pandemin bara visade sig vara början. Kriget i Ukraina, ränterusning, it-attacker, amerikanska presidentval, koranbränningar…
Utöver att bara läsa nyheterna och förfäras – hur ska man förhålla sig till allt detta? När våra ministrar och överbefälhavaren säger att det kan bli krig i Sverige, räcker det att ställa undan några extra konserver och köpa en vevradio? Eller är det ens det som ska göras?
Få går hungriga i Ukraina, all information når ut till deras medborgare och tågen till och från Kiev går i tid. Medan på E22:an i Skåne bråkar två myndigheter och en kommun i ett dygn om vem som har rätt att klippa vajrarna, medan mer än 1000 bilar sitter fast.
Det är lätt att känna uppgivenhet. Men vårt samhälle har under mer än hundra år lutat sig mot tydliga ansvarsprinciper, som faktiskt tjänat oss väl. Dessvärre fungerar de bara i en linjär och förutsägbar värld, som vi nu lämnat bakom oss. En ny mentalitet krävs, där alla måste ta sin del av ansvaret och tänka: ”Vad händer om …?” och sedan med rimlighet förbereda sig på det.
De extra konserverna, vevradion och att ta med ett par filtar i bilen tänker många redan på. Men hur ska man tänka på jobbet, och hur ska man tänka som chef och ledare med ett övergripande ansvar?
En genomgående princip är att aktivt söka sin roll. Om jag är chef: Vilka tio personer fungerar min verksamhet inte utan? Vilka råvaror eller vilken information är kritisk för verksamheten? Som medarbetare: Även om jag inte har ansvaret, så ser jag att här kommer jag att drabbas – vad kan jag göra åt det? Tänk igenom vilka de egna förmågorna är och se till att erbjuda dem till andra.
Att inte ha gjort fel är inte detsamma som att ha gjort rätt. Vårt samhälle bygger på hierarkier, vad vi kan kalla Godkännande organisationer. Om jag stöter på en uppgift som är större än mitt ansvarsområde eller mandat, måste jag vända mig uppåt och bakåt för klarlägganden. Då blir inget fel, men tid och möjligheter förloras. I en kris måste man ha förmågan att agera utifrån vad som krävs, för att minimera en skada och skapa förutsättningar för de som kommer efter. Jämför när allt stod still på E22 och ingen vågade agera. Utmaningen är att övergå i ett Förlåtande förhållningssätt, och inte bara längst ut där det händer, utan hela vägen upp i ledningen. Fel kommer att begås, men då får de inte användas till att jaga syndabockar, utan man förlåter och lär sig av misstagen. Att göra det rätta har ibland konsekvenser, men att bara fokusera på att inte göra fel i en kris är alltid ett sämre alternativ.
Vill er organisation boka Robert Karjel som föreläsare eller få mer information om honom. Kontakta då oss på TalarPoolen så hjälper vi er.